Vinterns höjdpunkt är då vi drar iväg på någon skogsväg eller efter ett skoterspår. Då leker livet! Ellen tycker snö är helkul. Med jämna mellanrum tar hon ett jätteskutt och nästan försvinner i djupsnön. Då hon väl kommit sej på spåret igen blir det fullt race och bus med Helga.

20 maj 2007 Ellen klarade galant anlagsklass i viltspår. Ringade flera gånger i vinkel 3 men gick annars klockrent.

2009. Det har varit en tuff vinter för Ellen med många veterinärbesök. Hon blev utredd ordentligt p.g.a. att hon i flera år druckit väldigt mycket vatten, och lika mycket "runnit ut" andra vägen. Proverna visade inte på någon sjukdom, typ diabetes, Cushings, eller diabetes insidus. Däremot kan njurarna inte koncentrera urinen utan det rinner liksom rakt igenom henne. Det ställde till det vid löpen så det blev smärre sjöar inne.
Samtidigt upptäckte vi en liten knöl på svansen. Det gick inte att få ut något prov på den och veterinärens förslag att amputera köpte jag inte.
I början av december blev det sterilisering och Ellen hade några svåra dygn innan hon blev på bättringsvägen.

Knölen växte och blev större och nu i mars fick vi ut ett prov som skickades till SLU för analys. Resutatet blev nedslående. Det var en elakartad tumör vid namn Mastocytom, som kan spridas i kroppen. Nu fanns bara ett att göra, amputera svansen! Så den 27 mars var det dax att åka till veterinären igen. Ja ja ...hon får ju i alla fall kvar nästan halva svansen men ack vad jag bedrog mej. Det fanns en liten knöl till ovanför den andra så nu är det bara en liten liten stump kvar att vifta på.
Trots tratt och bandage så viftar den lilla stumpen så fort man pratar med Ellen. Tålmodigt finner hon sej i det mesta.

2010. Ellen är frisk och kry sedan sina operationer enligt hälsokollen hon var på i våras hos veterinären. Då Helga for till hundhimlen blev Ellen deppig några veckor, men blev sedan sitt gamla jag. Hon är ju äldst nu av hundarna och försöker med varierande framgång att vara den ranghöga. Olga testar med jämna mellanrum att ta hela kommandot över Ellen men än har det inte lyckats.
I sommar ska Ellen få prova på personsök, vilket jag tror kan lyckas eftersom hon är så förtjust i alla människor.
Viltspår har vi redan kört igång och hon klarar nattgamla spår (för det mesta) galant så det kanske är dax att prova en Ökl.

2011. Ellen fick en ljuvlig "semester" hela juli månad. Hon fick vara med Agnetha och hennes Golden R. Linnea & Tindra i en stuga vid en sjö. Där blev det bad och sim och storjakt på åkersork hela dagarna. I augusti fick Ellen "besök" i pälsen, LÖSS!! Huvva! Har aldrig sett så mycket någongång i mitt liv. Frontline på och storstädning + tvätt av alla dynöverdrag. Även Olga fick en dos trots att hon inte hade något. Hon hade fått Frontline i juli då vi åkte söderut. Båda hundarna började lösa päls otroligt en period trots att dom just slutat fälla.

2013. Ellen har"lullat" på och levt ett bra hundliv. Hon följde med oss på minisemester i husbilen i aug. vilket hon älskade att göra. Vi åkte vildmarksvägen i ett otroligt vackert väder. Gick en hel dag och vandrade på Stekkenjokk, där Ellen passade på att bada i varje liten fjällbäck. Hon har också fått gå många träningsspår hela sommaren med varierande resultat. De riktigt gamla spåren(24 tim) klarade hon galant men då det var färska spår snurrade hon hit och dit. Dock hittade hon alltid klöven på ett eller annat sätt.

Den 27 oktober 2013 fick vi en stor chock då Ellen utan förvarning med ett kort yl plötsligt dog här hemma på sin dyna. Hon blev 10 ½ år. Saknaden är stor men Ellen slapp lida och ha ont. Det var över på några sekunder. Hjärtat bara stannade. Nu springer hon säkert glatt i hundhimlen.

Ellens kompisar.